Cheryl Cole-”Call My Name”…besatt.

Blir man inte nervig av att jobba med så galet snygga tjejer hela tiden? jag hade stendött…

”Call My Name” ny singel från den läckraste fotbollsfrun av dom alla Cheryl Cole.Nu har hon dock avslutat det yrket och har självklart massor med utspridda projekt i bagaget-Girls Aloud,X Factor domare,världens sexigaste kvinna FHM med mera med mera,men jag klassar henne nog fortfarande som en fotbollsfru trots allt…..

Hur som helst:hade jag lyssnat EN endaste gång till detta och sedan slängt ut ett random inlägg så hade det förmodligen stått:OH MY FUCKING HIMMEL en av årets största hetaste poppydanssmällar..och ingenting mer.

Nu har jag dock repeatat en sisådär 50 ggr-ja det är ett gott tecken att hjärnan pallar det,absolut.Men ju fler gånger man lyssnar desto fler petitesser ploppar upp och grubbelrynkan mellan ögonbrynen jobbar febrilt (no botox)

Med risk för att bli långrandig så lyfter jag bara fram 2 saker,1 positiv punkt och 1 negativ punkt:

Positivt/även något negativt: Den riktiga kicken/fyllan/euforin you name it slår faktiskt bara till riktigt ordentligt vid den ultrahookiga underbara reffen och speciellt den sista ner till outrot ”uh åh åh åh åh åh åh åh”-just exakt DÄR och i DET drämmer det efterlängtade spåra-ur-ruset till.Det gör HELA låten!

-Varför finns det frågetecken?

Negativt:Cheryls röst som ibland känns väldigt actionlös och rent av död.
-eller så beror det på att Calvin inte lyxat och fyllt ut sitt shit 100%..
-eller så beror det på att we found love är på tok för mäktig för att kunna bräcka..
-eller så beror det på att vi dagligen blir överrösta med danstracks liknande detta..
-eller så det irriterande ”andas-stoppet” som jag kallar det vid 1:50,har överlag otroligt svårt för när låtar breakar så hastigt och tomt på det sättet—->och sedan börjar om igen,känslan försvinner och man får börja om på nytt igen,det går alltså bort.Jag behöver fullt ÖS från början till slut.Punkt.

Det glädjer mig dock att Calvin börjar känna sig trygg i sitt ”we-found-love sound”.Som alla säkert är medvetna om är det ett rent helvete och otroligt frustrerande att vara mallad som virrig försökskanin och inte få respons och cred för sin grej 100 procentigt-så givetvis glädjs vi nu åt den (föredetta)underskttade producenten Calvin Harris som nu är ”säkrad”.Oavsett hur begåvad man är(kanske tom.”bättre”?) så är det vidrigt svårt att slå sig in och kriga med den regerande högsta ligan förtillfället-allt är paxat och första tjingat,störst går först och sedan får resten hoppas på att ha lite flyt…

Nog om det nu lyssnar vi till denna fantastiska Cheryl,kanske häller upp ett glas vin?kanske känner sommarvibben?kanske blir glada?och samtidigt ser till att räkna ned till videodroppet.Det efterlängtade albumet tar vi sedan…